JAG AR EN SVAMP!

Om man sager sahar, varfor maste mitt humör vara sa beroende av andras? eller narmare bestamt min chefs? nar jag borjade forra aret var allt frid och frojd, jag var nyborjare sa jag kunde gora misstag. inga problem. sen gick min kollega och blev sjuk, vaaaldigt lange och den vi fick som substitut holl inte riktigt mattet. vilket resulterade i att jag fick ta ansvaret valdigt fort for valdigt mkt. jag jobbade med pedro mkt nara och jag kande att han litade pa att jag skulle fixa jobbet och halla koll. sen iar nar jag kom tillbakja hande ngt. agaren var mer stressad, pedro ar mer stressad. humorsvangningar var mer regel an undantag och det var alltid en "pina" att vanta o se vilet homor han var pa just denna dag. i juni blev det outhardligt sa jag pratade med honom och det verkade losa sig, men sedan dess har det aldrig kommit tillbaka. inte 100 procent och jag forstar inte varfor ja ginte bara kan skita i det och kora mitt eget race? han ryter och skaller, och det behover inte vara pga av mig, aven om jag vet att det ar for ngt annat blir det liksom svarare att vara glad nar han ryter. igar var han pa ett helsikes humor, och det endast for att han inte lyssnade pa vad jag sa utan antog sjalv att jag sa ngt annat. smallde i sin dorr sa att fonstren skallrade, skrek och skallde och stormade ut till terassen. och allt detta medans gaster fran hotellet stod hos mig och tittade efter honom... men skillnaden var ju att nar han insag att han missforstatt mig borjade han skratta, uppgivet. och det gjorde hela skillnaden for mig. jag ar en svamp, suger at mig omgivningen och later mig paverkas alltfor mkt. inte bra, men det ar pedros fel, forra aret gick han for langt i sin "trust". fran borjan ska du inte ge ngt, utan det ska komma lite i taget. inte som han gjort, ge allt fran borjan och sen ta bort lite i taget. frustrerande---