att bo långt bort och tårar

jag har en god van som har kampat i en massa ar att bli bra, hel. har kampat och kampat mot svek, otrohet, olyckor och valdigt mnga daliga nyheter. tyvarr bor jag inte nara denna manniska vilet betyder att nar den mar kasst och verkligen behover nagon, kan jag inte komma och hjalpa till och ta hand om. harom dagen var tydligen en svart dag. hjalpen hade behovt vara dar mkt tidigare and den kom och antagligen den borde komma nagonannanstans ifran. men jag tackar anda denna person (t) att den kom och hjalpte, raddade och forhoppningsvis styrkte min kara van.
jag vill bra att du ska veta att jag haller av dig och uppskattar dig. jag hade mer an garna bott i narheten sa att jag kunde hjalpa till fysiskt. nu kan jag bara skicka cyber mess och massa tankar. ge inte upp an. de svara besluten kommer att tas och du kommer at bli ifragasatt for att du ska ma som bast och inte lida mkt, kom ihag det! inget mer medlidande och stackars henne . nope, diskussioner ska det bli sa det star harliga till. for det ar ju sa kul eller hur:)
sa en massa styrka till dig , du vet vem du ar.

harom natten brot jag ihop, det var vantat men medans jag grat kunde jag inte forsta varfor jag grat. jag vet omstandigheterna (min chef ar en pissmyra iar, forra aret var han den basta) men jag var inte ledsen eller sarad. det enda jag kunde komma fram till var att jag grat for att jag inte vill vara svag och att jag var radd for att bli avvisad. som tur var ar min karaste underbar och han hjalpte mig through it. enligt honom och alla andra skulle jag pratat med pissmyran for langesen, men nu har jag antligen fatt upp modet och ska prata med honom nasta vecka. ja jaklar, allt ska pratas ut, den lilla skiten. jag lbir sa arg, men nar jag blir arg kommer dom jakla tararna. onska mig lycka till.
pilla