diskberget som bara för en kooort tid försvinner

om det finns något värre än att städa så är det stryka, jag hatar att stryka, så jag gör det bara om jag absolut måste, dvs skjorta, mkt sällan... men något som jag verkligen önskar att jag hade en hustomte som gjorde under tiden jag sover på natten, så är det disken. igår när jag kom hem efter en långhelg borta, var det tre saker i diskhon. nu ett par timmar senare, är det alldeles föör fullt. jag menar hur lyckas jag??? jag lagade inte ens mat igår??? jo just det lax i ugn. mkt disk det är där... hmm, nu orkar jag inte göra det heller, för solen skiner ute och det lilla ljuset gör mig på lite bättre humör. sitter i köket och har släåat ut datorn och internetsladden hit, tittar ut genom fönstret på en inte alltför snöig nturbild. det är härligt.

snart när jag borstat tänderna bär det av på skojakt, tänk om när jag kommer med dem på mig imorgon säger den stoora chefen till mig att de kan jag definitivt inte ha på mig. då börjar jag nog gråta, seriöst. som tur är mpr mina fötter avsevärt bättre idag men jag kan märker att de har ngest inför skorna som ligger i påsen i hallen, bara jag kollar på den ryser det i fötterna och upp i benen. sabla skor!!! förbjud skor som gör illa!!!!

lyssnar på waka waka, den låten får mig att minnas sommare 2010 medd ett leende på läpparna. när spanien vann i syd afrika blev hela spanien tokigt. segeryra och lycka om vartannat och dans!!! shit det var underbart! alltså just festen samma dag var inte världens bästa för ärligt talat är tyskarna såå mkt bättre på att fira vinster. men känslan satt liksom i resten av sommaren, lyckoruset. alla blev som galna på puben, baren eller dansgolvet när låten kom på. den känslan håller fortfarande i sig.

pratade med malin och erin igår. det r konstigt att de vänner jag pratar med om känsliga saker säger precis det rätta, och samma saker!!! de pratar inte med varandra men ända är de så visa.
jag är så tacksam och glad att jag har dem. Malin, Erin, Liv, Johanna och Diana.

nu bor jag ju ensam igen, min kära andra halva bor hemma i lägenheten på mallis. det är ju absolut inte det lättaste att vänja sig vid att inte ha ngt att känna på och prata med hela tiden när som helst om vad som helst.
jag vill ju bara vara lycklig.